Nu är jag tillbaka igen...4 dagar senare  Med min älskade Levis. Det vart som jag skrev i Tisdags efter att jag hade fixat försäkringskassan och allt.

Tisdag 2008-04-01, 20:00 körde allt i gång smått med lite förvärkar som vilken kväll som helst som varit under fler dagar innan, men sen tyckte jag att det kom lite tätt så jag började klocka och då var det prick 7 minuter mellan men jag tänkte inte att det var på gång för jag hade ju inte klockat tidigare heller så jag visste ju inte. Men Jens ville att jag skulle ringa in till Förlossningen och kolla så jag gjorde det vid 22 tiden och dom sa att jag skulle prova bada eller ta smärtstillande eller något sånt för att se om det lindrade. Men jag bestämde mig för att gå och lägga mig i stället, så väl uppe i sovrummet runt 23 tiden en timme senare så hann jag inte ens lägga mig, för då körde det igång och då visste jag att det var på riktgit. Då kom värkarna med 4 minuter mellan så vi gick ner och ringde igen och dom sa att vi skulle åka in. Så då var det bara skjutsa Sulan till Mamma och Jonte till Freluga sen var vi på väg strax innan tolv slaget. Hade värkar med 4 minuter mellanrum hela vägen ner till Gävle, vi var framme runt 01. Sen när vi gick från parkeringen till Förlossningen var det nog runt 2 minuter mellan för jag hann med 3 värkar innan vi var inne. Så vi kom in och fick gå till ett förlossningsrum direkt och jag var öppen 6 cm. Vart skit skraj för jag trodde att det skulle gå för fort så jag inte skulle hinna med och fatta vad som hände. Jag hade bestämt mig för att ta ryggbedövning så jag sa det, för lustgasen vart jag från början bara illamående av. Så hon sa att jag skulle få det men att den kanske inte skulle hinna värka innan allt var klart. Oj oj oj..då vart jag nervös...men jag hann få den och den hann värka och sen så avtog all smärta och allt stannade upp, värkarna fortsatte lika men jag kände ingenting frutom trycket neråt för det försvinner inte av bedövningen. Men jag öppnades inte mera än 1 cm. Men jag mådde jätte bra och vi vilade Jens och jag och hade det bara bra. Vid 08:00, 2 April då gav dom mig värkstimulerande drop för att det skulle gå fortare för då var jag öppen 8 cm. Så mellan 6-8 cm tog en jäklans tid. Men efter droppet så började krystvärkarna så från ca 8:30-10:57 höll jag på med dom....tills han föddes mitt Lilla frö!

Levis Föddes 2008-04-02, 10:57.

Jag trodde jag skulle dö, jag trodde jag skulle gå sönder exploder ja allt. Det är så sjukt att man klara det att man överlever det...men jag var helt slut efteråt helt färdig. MEN VILKEN KÄNSLA NÄR MAN TRÄFFAR SITT BARN EFTER ATT MAN KÄMPAT SÅ GENOM DENNA SMÄRTAN! Efter att ha väntat under alla dessa månader på just det där mötet. Jag vart på allvar så förvånad att han var frisk, jag trodde aldrig att han skulle vara det av någon anledning. Jag trodde att något skulle gå snett eller att han skulle vara sjuk.

Men här är han nu och han är frisk och mår jätte bra. Och han är så otroligt fin, vackraste jag någonsin sett.

Amningen fungerade på en gång när han kom ut och han kissade och bajsade och allt var så bra. Han var så duktig. Jag fick sy 4 stygn för att jag sprack. Sen skulle man på studs visa att man kunde gå på toa och kissa efter att man känner sig som en plöjd åker...och det gick inte alls jag fick inte ut en droppe. Så dom skulle sätta i kateter och tömma mig och om det skulle vara mer än 800 ml så skulle jag bli tvungen att ta ut den katetern och sätta in en ny som jag skulle få ha i 3 dygn. Och jag hade 1,2 liter som dom tömde mig på..hej å hå. Inte nog med att man hade så ont efter förlossningen och att dom precis sytt en så ska dom sätta in 2 katetrar på en med. Jag drog lustgas så det bara dånade i öronen jag hörde inte ett ljud vad som sa till mig, utan bara kände att så fort dom rörde vid mig var det som om dom gav mig stora el stötar.

Jag har väldigt svårt att tänka mig att genomgå den där smärtan en gång till...men dom säger ju att föda sitt första barn är tuffaste man gör i livet. Det ska tydligen gå bättre med andra barnet...men nää än så länge håller jag fast vid att jag ska nog bara ha 1 barn  Men men den som lever får se

Vi kom iaf hem i går kväll 4 april. Och i morse kom dom hit och tog bort katetern. Så nu känns det lite bättre när jag slipper den. Men jag har fortfarande hur ont som helst där nere, kan inte gå normalt eller sitta rakt upp på en stol eller så. Utan det är liggandes eller halv liggandes som gäller. Längtas till man kan röra sig fritt igen.

Ja vilken resa man har gjort...och nu har man nått målet och det känns HELT UNDERBART!
Jag kan inte beskriva det på något annat vis för det är en helt obeskrivligt underbar känsla!

Här är han våran skatt alldeles färsk...



Och det här är i dag..jag lägger ut mer bilder sen..för nu har jag en liten som ropar på mig.