Nu är har jag gått halva vecka 24, hmm tiden får gärna gå liiite fortare.
Men det är så olika i bland tycker jag att oj vad tiden har gått fort och i bland helt tvärtom.
Jag tycker att veckorna på jobbet bara rusar i väg men inte graviditets veckorna, lite mysko va?
Men att gå in i vecka 25 känns bra det känns som om det är långt gånget.
Men Linda hon är i v 35 nu, jag fick en smärre chock när hon sa det hon är ju hur nära som helst.
När jag är där hon är kommer jag skaka som ett asplöv för då är det nära, å hej å hå vad himla nervöst!
Den här veckan annars har varit rolig, för det har varit fart där inne på ett helt annat vis än tidigare.
Jag har tom. kunnat känna kropps delarna, men inte vilka delar. 
Men jag har mest varje kväll halv legat i soffan med händerna på magen för att inte missa en enda liten rörelse. Det är en helt underbar kännsla när man känner så väl, man blir liksom "ett" på något vis.
Det är jobbigare med allt nu, antagligen för att man blivit större mycket fortare på senaste tiden.
Men den dagliga timmes promenaden med Sulan börjar bli mer och mer jobbig,
för när jag anstränger mig och går fort så blir magen som en sten och det känns bara obehagligt och jobbigt.
Så man får nog dra ner på takten en aning.
Men ut lärer han ju så man har ju inget val, man får hoppas man kommer orka det ända fram.
Annars mår jag alldeles utmärkt, har tappat matlusten bara men det går ju inte så man får tvinga i sig.
Frukost är jag knappt sugen på men jag äter iaf, till lunch är jag hungrig och kan äta men middag skulle jag aldrig få i mig, jag äter kvällsfika i stället efter promenaden med Sulan varje kväll.