v 17
Var det förra veckan ja
Men tiden går så fort så jag glömde skriva något då. Men kan inte lägga på minne att det var något speciellt. Skriver snart om v 18.
Nä jag har varit i den här veckan lite längre.
Ska nämligen på första ultraljudet på fredag

v 16

Hoppsan sa, vad tider rusar i väg nu helt plötsligt tycker jag.
Men det är ju bra för desto närmare blir det tills jag får möta den lilla.
Sen jag skrev sist så har jag varit helt sjuuuukt sugen på citron med salt på exakt hela tiden. Det är inget som har just uppstått för att jag är gravid, jag har ätit så förr med men nån gång i bland, men nu vill jag verkligen ha det hela tiden. Och det går ju inte då blir jag snart tandlös

Magen har blivit större nu iaf...jätte kul!!

Och Sulan mår mycket bättre verkar det som,
det är ju så svårt när han inte kan prata.
Men hans kropps språk säger att det är bättre iaf.

I måndags var jag till en kurator inom mvc.
Dom tyckte jag kunde gå dit och prova en gång iaf, det kunde ju vara skönt att prata med någon menade dom på om allt som händer runt omkring och inom en och lite över Jens barn och så. Men jag kommer inte gå dit mer, jag mådde bara dåligt efteråt RIKTIGT DÅLIGT. Vill inte börja rota i saker igen, jag mår bra nu och jag vill göra det jag vill inte gräva i en massa gammalt nu.

Trivs annars som fisken i vattnet.

v 15
Idag är det Onsdag och i förrgår (måndag) säckade Sulan i hop totalt han kunde inte röra sig. Jag fick verkligen sån panik.
In til vetrinären i högsta fart, från 8-15:30 satt jag där med honom 14:30 började jag förstå att jag inte kommer förlora honom.
Men jag var helt övertygad hela dagen att han skulle somna in. Det var bland det värsta jag någonsin varit med om. Hans mage har kollapsat,
han har medicin nu och sjuk foder.
Men han är på bättrings vägen som tur är.
Jag är ingen utan min Sulan.
Han är Mannen i mitt liv.

Annars har det inte varit något speciellt denna veckan inte sugen på något speciellt eller så, eller jo jag är mer sugen på surt och salt igen.
Magen börjar synas mer och mer iaf..så det är roligt.

v 14

Allt känns helt underbart.
JAG ska bli Mamma åt en liten liten människa.
Vilken tvär vändning på livet.
Jag och Jens ska bli föräldrar tillsammans...och det är ofattbart.

Jag är nog den lyckligaste på jorden,
och jag hoppas att allt kommer att gå bra ändra fram.

Annars mår jag fortfarande prima.
Avsmak har jag lite grann för vissa saker.
Exempel som i lördags morgon när Jens skulle steka omelett till frukost, jag älskar omelett men då fick det sig att vända sig i magen, var tvungen att gå ut från köket mådde riktigt illa av lukten.
Tidigare förra veckan kände jag ett otroligt sug efter fläsk kotletter, hel mysko
Och veckan innan var det räkor och citron
Vi får väl se vad det blir den här veckan då!

v 13

Nu känns det bättre än vad det gjorde förra veckan för nu har jag verkligen passerat
v,12 Är inte lika orolig nu.
Känner fortfarande ingenting, mår prima inget illamående eller extremt trött.
Men magen syns nu..helt ofattbart är det när man står framför spegeln och tittar.
Jag ser den så väl, men det är kanske för att man alltid varit platt som en pannkaka på magen och det är man inte längre och det är jag så glad för
Väntar bara på 19 oktober, då jag ska på ultra ljud.
I helgen fick jag en nalle och en pyamas av min Mormor som hon hade köpt på loppis...första presenten till det lilla fröt
Både jag och Jens tyckte det kändes konstigt, men otroligt roligt!

v 12

Denna vecka som jag har väntat så efter för att kunna slappna av och tänka att nu är den mest osäkraste tiden över.. men av någon anledning oroar jag mig exakt lika mycket
Vad är det för fel på en, men jag är sååå orolig att det är nåt som ska gå fel, jag vill ju såååå gärna att allt ska gå bra.

I går kväll och i morse hade känningar av något som jag ej vet vad är, det är precis som sendrag fast i magen men det gör inte lika ont..
Har kännt av det tidigare med, men inte lika mycket som det var nu.
Hoppas att det är en normal grej så att inget är fel där inne hos lilla fröt!