Vill bara hämta er från dagis nu, men jag kan inte. Saknar er, vill vara med er nu jämt och för alltid. Jag undrar hur det vart så här, men jag lovar er mina älskade pojkar ni är mitt liv. Jag ska göra allt för att må bättre. Jag ska göra allt för att ta tillbaka den här tiden som vi missat på bästa vis. FÖR NI ÄR MITT ALLT <3 TVIVLA ALDRIG PÅ DET! Vet att ni inte förstår vad jag skriver just nu men en dag kommer ni förstå <3 ÄLSKAR ER!

Just nu ska jag leva,
Just nu ska jag känna,
Känna luften I mina lungor,
Känna blodet som pulserar,
Känna ljuset I mina ögon,
Känna tiden som passerat.

Nä nu får det bli någon ordning, känner mig peppad mer än någonsin. Har inte kännt så här sen jag fick diagnosen och det är nu ett år sedan. Har börjat komma i gång att jobba 2 timmar per dag och jag har haft en hel del dagar då jag inte sovit men det gör mig inte bättre och jag mår inte som bäst av att strunta i det så det ska jag skärpa mig med. Jag avsluta all kontakt med kuratorn, sjukgymnasten och arbetsterapeuten i december för jag var så trött på alla sjukhus som man hade inbokad hela tiden. Men dom kontakterna har neurologen tagit kontakt med åt mig igen och det känns bra. Sprutorna har jag fuskat med för det gör så ont flera dagar efteråt på det ställe jag har tagit, men jag ska ta dom varje dag hur ont det än gör, hellre det än att sjukdomen vänder och blir sämre igen. Nu J....r!!!!